Balladen om Produktionsledaren Ahnström

Vers 1

När morgonsolen lyser klar

över by och grusig väg,

står Eric Ahnström först av alla,

redo för sitt tunga steg.

Han vakar över postens gång,

med flit och heder i sitt sinn,

men brevbärarna han leder

släpper kaos dag för dag därin.

Refräng

Åh, Eric Ahnström, ståndaktig man,

du bär ett berg på dina axlar fram.

Du vill så väl, du sliter hårt,

men vinden blåser alltid tvärt.

När pipan glöder i nattens sken,

sjunger månen över grus och sten.

Vers 2

Brev försvinner, paket blir sena,

fel gård får fel försändelse.

Eric suckar, rättar listor,

dag för dag i tålamodets eld.

"Vi kan bättre!" ropar högt,

med vänlig röst och stadig hand,

men hans ord flyr bort med vinden,

ingen tycks förstå hans brand.

Refräng

Åh, Eric Ahnström, ståndaktig man,

du bär ett berg på dina axlar fram.

Du vill så väl, du sliter hårt,

men vinden blåser alltid tvärt.

När pipan glöder i nattens sken,

sjunger månen över grus och sten.

Vers 3

Kvällen faller över staden,

röken stiger grå mot sky.

Han tänder ännu en cigarett,

för att finna ro på nytt.

Men ilskan växer, sorgen likaså,

och ödet leder honom bort,

där gatans höga rop och larm

gör natten både vild och hård.

Refräng

Åh, Eric Ahnström, ståndaktig man,

du bär ett berg på dina axlar fram.

Du vill så väl, du sliter hårt,

men vinden blåser alltid tvärt.

När pipan glöder i nattens sken,

sjunger månen över grus och sten.

Vers 4

När gryningen åter färgar taken,

går han hem med trötta steg.

Han tänker på sin post och plikt,

och nästa dags besvärliga väg.

Ty trots all oro, trots allt slit,

är hoppet ännu kvar hos honom.

Så länge brev ska nå sin dörr,

står Eric kvar vid postens tron.

Sista refrängen

Åh, Eric Ahnström, trofaste vän,

må lyckan finna vägen hem igen.

Du vill så väl, du arbetar hårt,

fast världen gör din börda svår.

Låt klockor ringa från by till stad:

"För Eric lever hoppet kvar."