46

Postnummer 46

Vers 1

På postnummer fyrtiosex där vinden river kall,

är gatorna av sprucken asfalt, drömmar faller i förfall.

Där middan blir en fiskmås, en råtta om man har tur,

och ibland går rykten genom natten, mörka som en mur.

Knarket flyter mellan husen, trasiga familjeband,

fattigdom i varje trapphus, smuts som fastnat i var hand.

Barnen lär sig tidigt regler ingen borde behövt förstå,

hur man håller huv'et högt när världen vill se en gå.

Refräng

Det här är postnummer fyrtiosex,

där solen gömmer sig bakom betong och väx'.

Men när motorn vrålar och däcken skriker fri,

för en kort sekund känns livet som magi.

Postnummer fyrtiosex, vi bär våra sår,

vi kör lite för fort för att glömma hur det går.

Vers 2

Blåljus målar natten, sirener blir en sång,

någon hoppas på en morgondag men natten känns för lång.

Fickor tomma, hjärtan tunga, luften luktar bensin,

ändå skrattar någon högt när radion spelar sin refräng så fin.

De jagar horisonten genom rondeller och kurvor snävt,

för i hundra på en landsväg känns livet mindre kvävt.

Inte för att fly från lagen, inte för att vara störst,

bara för att vinden viskar att man lever allra först.

Refräng

Det här är postnummer fyrtiosex,

där solen gömmer sig bakom betong och väx'.

Men när motorn vrålar och däcken skriker fri,

för en kort sekund känns livet som magi.

Postnummer fyrtiosex, vi bär våra sår,

vi kör lite för fort för att glömma hur det går.

Outro

Fyrtiosex är ingen saga, ingen plats på vykortspapp,

men bland rost och grå fasader finns ett hjärta som slår tapp.

Och så länge motorn startar när kvällen blivit blå,

finns det någon som tror att livet ändå kan gå.