Månens son

Vers 1

Anders kliver in med bröstet spänt,

tror att hela världen vänt.

Skrattar högst i varje rum,

fast skämten landar ganska tungt.

Han tömmer tallrik, två och tre,

som om maten skulle fly.

"Kom igen då!" hörs hans ord,

tills en vuxen kliver ombord.

Refräng

Åh Anders, månens barn,

du marscherar utan plan.

Du tror du är kung på varje torg,

men publiken skrattar bakom ditt spår.

Månens barn, så säker ändå,

ingen ser det du vill få.

Du jagar skuggan av en krona,

medan ekot ropar: "Månens son!"

Vers 2

Han vill gärna kaxa först,

så länge motståndet känns som störst.

Men möter han en vuxen blick,

försvinner modet ganska kvickt.

Han speglar sig och ler så brett,

tycker själv att allt är rätt.

Men runt omkring går viskningen varm:

"Där går ju åter månens barn."

Refräng

Åh Anders, månens barn,

du marscherar utan plan.

Du tror du är kung på varje torg,

men publiken skrattar bakom ditt spår.

Månens barn, så säker ändå,

ingen ser det du vill få.

Du jagar skuggan av en krona,

medan ekot ropar: "Månens son!"